Klockan är 9:59 och det är spöregn ute. Jag springer i skuttande steg med väskan över huvudet för att skydda mitt ciggarettdoftande hår. Tills jag inser den nollvärdiga poängen med att gå med handväskan på skallen. Jag är ju lika blöt ändå. Jag känner mig som en lodis med en fin kavaj. Jag lämnar mitt älskade Söder bakom mig och springer ned i tunnelbanan. En fråga bara. Var får alla sina paraplyn ifrån? Hemifrån, javisst! Men alla vi andra som sovit skavfötters med din bästa vän? Eller du som är påväg hem från nattens one night stand? Bjöd hon dig på kaffe och ett paraply? Trots att klockan är tio på morgonen och att jag befinner mig i Söders centrum, Folkungagatan, så är det mycket tomt för att vara inne i stan. Inga människor, inga bilar, inga butiker öppna. Det var då en riktig söndagsmorgob jag var med om. Den vandrande, blöta lodisen sätter sig på tuben och lyssnar på sin medåkare skitsnack om jobbet hela vägen hem.